evelinasvardag.webblogg.se

Jag vet inte ens vad som är fel längre. Jag går konstant med en klump i magen och kan inte få bort den. Jag kan knappt gråta längre, jag som alltid grät förut. Jag känner mig bara så tom, samtidigt som något är i vägen. Jag försöker vara tuff utåt, men hemma sitter jag helt stum, fängslad i tankar. Känner mig dum på något sätt. Dum att jag inte har misstänkt någonting. Hur naiv får man egentligen bli? Hur bra skådespel kan han egentligen spela? Jag kan inte avgöra om något de senaste 15-16 månaderna som jag trott bestått av ren kärlek bara varit en lek för honom. För det är det sista det har varit för mig. Jag älskade honom av hela mitt hjärta och finns ingen människa som jag öppnat mig så mycket till, vilket skrämmer mig. Han vet den hela nakna sanningen om mig, men brydde sig egentligen inte. När jag trott att han älskat mig lika mycket som jag älskade honom, så har han sagt detsamma till en annan person. Han har spottat på någon som redan ligger, genom att använda varenda liten svaghet jag har emot mig. Han har sagt till henne att jag är ful, fet, lat, oattraktiv, att han egentligen inte vill va med mig men han är rädd för att lämna mig för att jag ska bli ledsen? Och just det, att jag är en känslig människa som tjuter lätt för också en grej av allt han inte tyckte om med mig. Varför är man tillsammans med någon trots alla dessa svagheter då? Jag kan bara inte förstå. Älskar man någon så gör man, trots personens svagheter, annars älskar man inte på riktigt. Jag älskade honom, trots alla hans svagheter. Men inte längre. Jag hatar det faktum att han har tagit över ett år från mig och bara kastat det direkt ner i papperskorgen. Han har lekt med mina känslor sedan september. Gör slut med mig, kommer tillbaka fyra dagar senare, gråter, säger hur mycket han har saknat mig och vägrar att släppa taget om mig. Han låg och tittade i mina ögon och sa att han aldrig skulle ta av sig armbandet jag gav honom, armbandet med vår årsdag på. Han låg och tittade på mig och sa att han älskade mig. Dagen efter åker han till flickvän nummer två som ifrågasätter armbandet och hon får ett svar i stil med "men skit samma vad det står på det, det är ju snyggt, vi är bara vänner". Han är som tre personer i ett, vilket skrämmer mig. Han är absolut inte den personen som jag blev kär i, och jag vet att jag kommer bli lyckligare utan honom. Han är faktiskt en hemsk människa, en person jag aldrig mer kommer säga att jag älskar, för det gör jag inte längre. Aldrig mer kommer jag göra det. 

 

Jag ska försöka sluta att älta allting hela tiden. Godnatt.